Stockholms grundande

Utdrag ur "Stockholms historia" av Lars Ericson Wolke ISBN 978-91-7545-779 sid 16.

Åren 1247-51 betvingade Birger Jarl den oppositionella stormannagrupp i Mälardalen som kallats de "äkta folkungarna". Vid Sparrsätra utanför Enköping besegrades de upproriska 1247, och när striderna åter blossade upp 1251 lyckades Birger Jarl, enligt den norska Håkonsagan, stödd på vendiska (västslaver från norra Tyskland) och tyska trupper, få ett definitivt avgörande vid Herrevadsbro i Västmanland. [Kolbäck].
Jarlen Birger säkrade därmed kungatronen för sin unge son Valdemar Birgersson. Det avgörande tyska stödet förklarar varför Birger Jarl i ett odaterat brev ger köpmän från Lübeck goda villkor om de bosätter sig i Sverige. Ur tysk synvinkel var den blivande stadsholmen den bästa omlastningsplatsen där salt från Lüneburg och malm från Bergslagen kunde byta ägare. Slutpunkten för kampen mot de "äkta folkungarna" blev etableringen av Stockholm med tyskt stöd. Hit kunde lübska koggar segla
och stödja de tyska bergsmän som höll på att utveckla det svenska bergsbruket längre in i mälardalen. Ur Birger Jarls synvinkel var det tyska stödet avgörande för att säkra hans egen och hans ätts grepp om makten.

[Stockholms grundande anses ha skett år 1252.
En förutsättning för Hansans maktställning var Travekanalen mellan Elbe och Hamburg. Saltgruvorna låg i Lüneburg vid Elbe, och via Elbe kunde de handla med England. I Östersjön kunde de byta salt, det enda konserveringsmedlet, mot malm i Stockholm och sill i Falsterbo. Hansan handlade ända från Ladoga till Bergen.
(Kommentar Hans-Ingvar Tidekrans)]